Nu har jag tagit ett nytt och stort steg i mina ansträngningar att komma över min rädsla för hästar! Emelies Robban har varit fruktansvärt tålmodig och snäll mot mig.

Vad är det då jag har gjort nu då? När han fått sin mat i sin box så är det jag som släpper ut honom (när jag är där förståss) och det utan att han varesig trampar ner mig eller tar mig som efterrätt!

Nästa steg ska bli att jag borstar honom men vi har inte lyckats tima ihop det än men lugn, det kommer!

Tack både Robban och Emelie!