Idag var jag och Jenny hemma hos Ann-Louise för att reka lite inför nästa vecka. Jenny ska göra sin prao hos Ann-Louise och förevändningen var att kolla vägen osv. Naturligtvis drog även alla härliga djur som finns där ;o)

Här är Caroline och Casino som förbereder sig för en härlig ridtur. Det syntes att dom är ett riktigt radarpar. Jättego tjej och lika go häst! Han kan tydligen ha hyss för sig ibland men inget som jag märkte så det tror jag nog inte på...

Casino undrar var Caroline tar vägen med godiset...

Vi var naturligtvis även och hälsade på de andra hästarna men vi glömde ta upp kameran. Måste faktiskt säga att det berodde på att jag blev helt förälskad i en häst - JUNGE. Vilken underbar "personlighet" och karaktär. Har aldrig sett en häst som håller på så mycket med mulen som honom. Även helt underbart när han hela tiden skulle pussa A-L. Vi fick även se att även hästar kan kramas!

Sedan var det dags för fika och presentation av hundarna. Här är det A-L som busar lite med Jago. Vassa valptänder men vad gör det? Har hört att är man söt kommer man undan med det mesta :o)

Blir någon förvånad om jag talar om att jag blev kär? Naturligtvis i helt underbara Kiro. 13 år gammal och hörsel som kanske inte var den bästa men vilken underbar hund! Kändes som att vi "klickade" lite för han låg gärna vid mig med sitt tuggben eller satt och ville bli kliad. Men det var kanske för att han kände igen en frände i den gamla tanten?

En gammal bekantskap var ju Inka. Jätteroligt att träffa henne igen. Hon var med och tränade agility med Jenny och Cola i höstas. Inka var inte så förtjust i de andra hanarna på kursen men konstigt nog hade hon inget emot Cola... Det brukar ju annars vara så att tikar inte har så mycket till övers för honom. Tror det beror på att han oftast sitter som ett frimärke i rumpan på dom...

Så här roligt var det här besöket verkar Inka och Jago tycka... Eller var det så att det var det trevliga sällskapet som tröttade ut? Oavsett hur det var så hade vi en jättetrevlig eftermiddag!

Ann-Louise - nu när jag hittar vägen så kommer jag säkert igen! Kram och tack för att vi fick komma!

Emelie har förklarat för mig hur jag ska bära mig åt för att få text under bilderna så det ska jag försöka med nu.

Har valt ut några bilder från Colas första år.

Här är Cola ca 6 veckor och jag och Jenny är och hälsar på för första gången. Redan då sökte han sig till Jenny och var inte alls ängslig eller orolig utan en liten tuffing som ville leka.

Här är det äntligen dags att hämta hem honom. Det är Cola som står mot gallret och vill upp. Runt honom 3 av hans syskon. Dom var sammanlagt 4 hanar och en tik. Det är förövrigt hon som nu fått egna valpar. Se tidigare inlägg.

Nu har vi precis kommit hem och Cola hälsar på Nella. Det var en jättego hund som vi passade en vecka för några kompisar. Vi var ett eget litet team tyckte Nella och kunde inte riktigt fatta varför jag släpade hem en råtta när jag hade henne att låna... Tyvärr finns inte Nella kvar annat än i alla goa minnen. En väldigt speciell karaktär men helt underbar. Även Cola avgudade henne men det var nog inte så ömsesidigt tror jag...

Det här kortet är också från någon av de första dagarna. Redan från början har Cola älskat att ligga i knät. Varför ligga i egen säng eller på golvet när man kan ligga på någon?

Cola lärde sig snabbt att när resväskan kom fram betydde det oftast att matte skulle försvinna ett tag. Han tog då saken i egna tassar för att se till att han fick följa med. Hoppade helt sonika ner i väskan och vägrade gå där ifrån. Denna gång skulle han faktiskt få följa med till Stockholm men varför chansa? Nu har han lärt sig att om jag säger att han får följa med så kan han koppla av lite, men håller extra koll på mig i alla fall...

Colas absolut bästa kompis har redan från början varit Parson Russeln Putte som endast är 6 veckor äldre än honom. Det är även hos honom som Cola har sin "dagmamma och dagpappa". Där känner han sig nästan lika hemma som här. Det räcker att säga att man ska till Putte så blir han helt till sig. Han kan till och med vägen vi åker. En morgon glömde jag av att jag skulle dit med honom utan körde till jobbet i stället. Hela vägen var han orolig och jag funderade på om han mådde illa eller något. När jag parkerade på jobbet och stängde av bilen snodde han bara runt i baksätet och gnällde. Då slog det mig och det var bara att åka iväg igen. Nu med en betydligt lugnare hund... Vem har sagt att dom inte kan känna igen vägen genom bilfönstret. Tror inte på det längre!

Välkommen till bloggvärlden Emelie!

Ska bli roligt att läsa om er och alla era djur. För de som är nyfikna så gå in och kolla på http://kawa.bloggagratis.se

Igår var jag och Jenny och kikade på valpar. Cola har ju blivit morbror så det var dessa underverk som skulle inspekteras. Jan-Inge och Isa hade även skaffat ett nytt underverk som heter Hugo och är 12 veckor nu. Även han helt underbar!

Naturligtvis var dom helt bedårande men kan cairnvalpar, eller vilka valpar som helst, på 6 veckor vara något annat? Det fanns en som var jättelik Cola när han var liten. Den valpen fastnade direkt för Jenny och skulle bara sitta uppe i famnen på henne. Till slut somnade den där till och med. Gissa vad vi har för tjat här hemma nu?

Känner inte att jag behöver kommentera så mycket mer. Bilderna får prata för sig själva. Vill du veta mer om dom så gå in på www.riverdeeps.com. Där finns även en film med dom.

Vill bara passa på att önska alla, både kända och okända, en riktigt härlig alla hjärtans dag!

Kram på er!

Jag har fått ett nytt jobb! Jag är nu "hästtjej" med uppgift att hjälpa Emelie med hennes hästar. I helgen har jag märkt att jag inte har några problem med att sätta på/ta av grimmor, flytta hästar mellan olika boxar eller vara inne med dom ensam i boxen för att ge mat eller vatten så Emelie har utnämt mig till sin hästtjej... Tack för förtroendet!

Vi var borta hos våra goa grannar Emelie och Christian för lite Buzz. I vanlig ordning vann inte jag... Men trevligt var det!

Var även med Emelie ute hos hästarna i några omgångar. Vi såg att Fran låg ner i boxen så jag och Jenny smög fram för att se hur hon hade det. Trodde att hon skulle studsa upp som en fjäder när vi kom men inte då - låg kvar och kollade lite trött på oss bara. Sedan gick jag över till Robbans box för att säga god natt till honom. Då kom han fram och myste lite för att sedan lägga sig ner medans jag stog där. Vet inte riktigt varför men det fick mig att känna mig speciell och accepterad.

Vad var det nu då med hästblåset? Det hände tidigare på kvällen. Skulle in till Robban för att ge honom hö för natten. Han stog så att jag var tvungen att gå under halsen på honom. Stod sedan där med rumpan i vädret för att lägga ut hans hö och han hängande över huvudet på mig. Plötsligt känner jag hur han blåser varmluft genom näsborrarna rätt i nacken på mig. Det kändes hur häftigt som helst! Var sedan inne hos Fran för samma procedus och även hon ville mysa lite.

Har nu bestämt vad nästa steg är för mig... Jag ska kratsa hovar! Emelie har sagt att det är helt ok bara jag mockar först ;o). Det ser jag som ett billigt pris! (Lätt att vara tuff nu när man inte har halva pannan intryckt av en hästsko...)

Har legat hemma med världens förkylning sedan i tisdags men är på benen idag. Lite snorig men känner mig helt ok.

Var hemma hos Emelie igår kväll och hjälpte henne lite med hästarna. Även där har diverse sjukdomar dykt upp. Först fick Robban en hovböld i helgen så han har 2 veckors boxvila att se fram emot. Efter ett par dagar började Frans ena bakben svullna upp. Efter mycket letande hittade E ett litet sår och ringandet till veterinärer fortsatte. Det var tydligen något som E visste precis vad det var men för mig är det rena grekiskan. Kan det ha hetat lingvistit?

Igår när jag kom så stod Robban uppställd så det fick bli lite gos med honom. Sedan var det Frans tur. Hon fick sitt ben tvättat och lindat inför natten. Det var min uppgift att hålla henne lugn och så stilla det gick och det klarade jag med glans måste jag säga själv! Gissa sedan vem som ledde henne tillbaks till boxen och tog av grimman? Rätt, JAG! Efter det gav jag samma goa häst sin mat och var lika stolt som vanligt.

Skrev för några dagar sedan i Ann-Louises blogg (http://hastochhund.bloggagratis.se) att det var ett tag sedan som jag sett en häst med huggtänder. Jag konstaterade då att jag nog var i den övermodiga fasen. Väntar bara på att bli satt på plats av en jättespark eller få halva armen avbiten. Vänta bara... Det kommer...