Vi var borta hos våra goa grannar Emelie och Christian för lite Buzz. I vanlig ordning vann inte jag... Men trevligt var det!

Var även med Emelie ute hos hästarna i några omgångar. Vi såg att Fran låg ner i boxen så jag och Jenny smög fram för att se hur hon hade det. Trodde att hon skulle studsa upp som en fjäder när vi kom men inte då - låg kvar och kollade lite trött på oss bara. Sedan gick jag över till Robbans box för att säga god natt till honom. Då kom han fram och myste lite för att sedan lägga sig ner medans jag stog där. Vet inte riktigt varför men det fick mig att känna mig speciell och accepterad.

Vad var det nu då med hästblåset? Det hände tidigare på kvällen. Skulle in till Robban för att ge honom hö för natten. Han stog så att jag var tvungen att gå under halsen på honom. Stod sedan där med rumpan i vädret för att lägga ut hans hö och han hängande över huvudet på mig. Plötsligt känner jag hur han blåser varmluft genom näsborrarna rätt i nacken på mig. Det kändes hur häftigt som helst! Var sedan inne hos Fran för samma procedus och även hon ville mysa lite.

Har nu bestämt vad nästa steg är för mig... Jag ska kratsa hovar! Emelie har sagt att det är helt ok bara jag mockar först ;o). Det ser jag som ett billigt pris! (Lätt att vara tuff nu när man inte har halva pannan intryckt av en hästsko...)

Har legat hemma med världens förkylning sedan i tisdags men är på benen idag. Lite snorig men känner mig helt ok.

Var hemma hos Emelie igår kväll och hjälpte henne lite med hästarna. Även där har diverse sjukdomar dykt upp. Först fick Robban en hovböld i helgen så han har 2 veckors boxvila att se fram emot. Efter ett par dagar började Frans ena bakben svullna upp. Efter mycket letande hittade E ett litet sår och ringandet till veterinärer fortsatte. Det var tydligen något som E visste precis vad det var men för mig är det rena grekiskan. Kan det ha hetat lingvistit?

Igår när jag kom så stod Robban uppställd så det fick bli lite gos med honom. Sedan var det Frans tur. Hon fick sitt ben tvättat och lindat inför natten. Det var min uppgift att hålla henne lugn och så stilla det gick och det klarade jag med glans måste jag säga själv! Gissa sedan vem som ledde henne tillbaks till boxen och tog av grimman? Rätt, JAG! Efter det gav jag samma goa häst sin mat och var lika stolt som vanligt.

Skrev för några dagar sedan i Ann-Louises blogg (http://hastochhund.bloggagratis.se) att det var ett tag sedan som jag sett en häst med huggtänder. Jag konstaterade då att jag nog var i den övermodiga fasen. Väntar bara på att bli satt på plats av en jättespark eller få halva armen avbiten. Vänta bara... Det kommer...