Nu känns det faktiskt som att min hästrädsla har släppt, om inte helt så nästan i alla fall! Sedan sist så har jag gett Robban mat i boxen en gång samt i går gav jag både Robban och Fran sin mat helt utan problem. Får inte ens hjärtklappning så jag är mäkta stolt över mig själv.

Det kunde man inte tro i somras när Emelie fick hem hästarna. Så fort som närmade sig trädgården så var det jag som sprang och ställde mig på andra sidan staketet... Dom tiderna är förbi nu!!!