Inlägget jag skrev i går var ju kanske inte det bästa jag skrivit men ska försöka skärpa mig idag... De bilder Jenny inte är med på har hon oftast tagit, de av sämre kvalitet har jag tagit. (om det inte var någon som fattat det...)

Vi var ju som sagt i Idre över jul med Magnus föräldrar och bröder med familjer. Vi bodde i något som hette Askebyn på Idre fjäll. Vi bodde i en stuga allihop - 8 vuxna, 4 barn och tre hundar. Det var en jättestuga så varje familj hade eget rum vilket kanske är att rekommendera när man är så många.

På kvällarna hade vi tid för både julgodisbak,...

... pyssel och ...

... vila! Här är det Tricke, 6 månader, som däckat av under Magnus säng.

Vi hade underbart väder nästan hela veckan. 2-4 minusgrader, sol och vindstilla. Vi var ute på olika aktiviteter hela dagarna. De flesta på skidor både uppåt och neråt. Även jag testade på ett längdskidspår på ca 2,5 kilometer. Höll mig faktiskt på fötterna hela tiden men vid de sista backarna var det jag som tog skidorna under armen. Varför utmana ödet så mycket? Jag hade ju redan klarat tre backar även om det var med hjärtat i halsgropen. Och ja, ni gissade rätt - världens träningsvärk nästa dag... Ingen bild på det tyvärr.

Annars blev det mest promenader för mig och Cola. Backe upp och backe ner. Vi var ute hela dagarna och båda var lika trötta när kvällen kom.

Vissa mer än andra... Efter några dagar hittade Cola en, vad han tyckte, helt perfekt säng. Carina och Henriks väska.

Jag och svägerskan Carina skulle även testa på att köra hundspann. Vi skulle vara ute i två timmar och hade fyra hundar var. Vi var fyra ekipage förutom instruktören. Man kände redan innan vi kom iväg vilken styrka hundarna hade. Det var fullt sjå för att dom inte skulle sticka iväg i förväg. Dom här hundarna ÄLSKADE verkligen att få dra! När vi väl kom iväg skulle mitt ekipage åka sist. Vi for iväg i full fart och det som skulle blivit en rolig upplevelse slutade i - PANIK! Efter 300 meter fick jag stopp på hundarna och fick tillslut stopp även på resten av gänget. Det fanns inte en chans att jag skulle ha klarat två timmar. Fick hjälp tillbaka med hundarna. Jag skämdes och kände mig dum men framför allt var jag RÄDD. Blev även väldigt förvånad över mig själv och över att jag reagerade på det här viset. Det som var mest skrämmande var känslan av att inte kunna kontrollera all den styrkan som hundarna hade. Ändå var det jättelydiga och fina hundar. När jag ropade stopp stannade dom direkt fast alla deras kompisar susade fram framför dom.

För Carina gick det bättre. Här är en bild från när dom drog iväg. Hon var tillbaks efter två timmar och var helt lyrisk över turen.

Här är det först Linus i slalombacken och sedan Johanna utanför vår stuga.

Det var ju, förutom Cola, två berner sennenhundar med också. Först Tricke som är sex månader och sedan hans pappa Cognac som är 2,5 år. Det gick jättebra med hundarna. Inte för att vare sig jag eller deras matte Carina var oroliga men visst känns det lite kul att kunna visa att tre hanhundar som inte känner varandra allihop visst kan bo ihop en vecka utan några bråk. Det är det man har lust att berätta för de hundägare man möter på stan som från hundra meters håll vevar in sin hund och frågar om det är en hane man har och sedan rusar över till andra sidan gatan... Cola och Tricke fann varandra under veckan och lekte när tillfälle gavs. Cognac och Cola var lite mer avvaktande men inte på nått sätt "heta" eller dominerande. Fick tyvärr inget bra kort på Cognac.

Sista eftermiddagen tog jag, Jenny och Cola en långpromenad. I en sluttning hittade vi en perfekt stubbe att sitta och kolla in solen som var på väg ner mellan träden.

Sista dagen tog även jag, Jenny och mina svärföräldrar en tur upp i liften och åkte upp och ner. Även det var en hissnade och fin upplevelse.

Kan bara sammanfatta veckan med att säga att det var helt underbart och jag har inte fått med en bråkdel av vad vi gjorde och upplevde här. Vill tacka alla som var med och gjorde veckan till vad den blev och skicka en stor varm kram till mina svärföräldrar!