Jag har fått ett nytt jobb! Jag är nu "hästtjej" med uppgift att hjälpa Emelie med hennes hästar. I helgen har jag märkt att jag inte har några problem med att sätta på/ta av grimmor, flytta hästar mellan olika boxar eller vara inne med dom ensam i boxen för att ge mat eller vatten så Emelie har utnämt mig till sin hästtjej... Tack för förtroendet!

Vi var borta hos våra goa grannar Emelie och Christian för lite Buzz. I vanlig ordning vann inte jag... Men trevligt var det!

Var även med Emelie ute hos hästarna i några omgångar. Vi såg att Fran låg ner i boxen så jag och Jenny smög fram för att se hur hon hade det. Trodde att hon skulle studsa upp som en fjäder när vi kom men inte då - låg kvar och kollade lite trött på oss bara. Sedan gick jag över till Robbans box för att säga god natt till honom. Då kom han fram och myste lite för att sedan lägga sig ner medans jag stog där. Vet inte riktigt varför men det fick mig att känna mig speciell och accepterad.

Vad var det nu då med hästblåset? Det hände tidigare på kvällen. Skulle in till Robban för att ge honom hö för natten. Han stog så att jag var tvungen att gå under halsen på honom. Stod sedan där med rumpan i vädret för att lägga ut hans hö och han hängande över huvudet på mig. Plötsligt känner jag hur han blåser varmluft genom näsborrarna rätt i nacken på mig. Det kändes hur häftigt som helst! Var sedan inne hos Fran för samma procedus och även hon ville mysa lite.

Har nu bestämt vad nästa steg är för mig... Jag ska kratsa hovar! Emelie har sagt att det är helt ok bara jag mockar först ;o). Det ser jag som ett billigt pris! (Lätt att vara tuff nu när man inte har halva pannan intryckt av en hästsko...)

Har legat hemma med världens förkylning sedan i tisdags men är på benen idag. Lite snorig men känner mig helt ok.

Var hemma hos Emelie igår kväll och hjälpte henne lite med hästarna. Även där har diverse sjukdomar dykt upp. Först fick Robban en hovböld i helgen så han har 2 veckors boxvila att se fram emot. Efter ett par dagar började Frans ena bakben svullna upp. Efter mycket letande hittade E ett litet sår och ringandet till veterinärer fortsatte. Det var tydligen något som E visste precis vad det var men för mig är det rena grekiskan. Kan det ha hetat lingvistit?

Igår när jag kom så stod Robban uppställd så det fick bli lite gos med honom. Sedan var det Frans tur. Hon fick sitt ben tvättat och lindat inför natten. Det var min uppgift att hålla henne lugn och så stilla det gick och det klarade jag med glans måste jag säga själv! Gissa sedan vem som ledde henne tillbaks till boxen och tog av grimman? Rätt, JAG! Efter det gav jag samma goa häst sin mat och var lika stolt som vanligt.

Skrev för några dagar sedan i Ann-Louises blogg (http://hastochhund.bloggagratis.se) att det var ett tag sedan som jag sett en häst med huggtänder. Jag konstaterade då att jag nog var i den övermodiga fasen. Väntar bara på att bli satt på plats av en jättespark eller få halva armen avbiten. Vänta bara... Det kommer...

I kväll efter jobbet följde jag med Jane för att kolla in hennes nya häst. Vilken skönhet! Så underbart söt och LUGN! Jag har alltid haft för mig att fullblod är nervösa och mest står och trippar på tårna och är helt stirriga men inte då.

Mörk, mörk brun med lite ljusare partier här och där. Inte så värst stor, hittar inget annat ord än lagom. Som den ickeexpert jag är på hästar får ni nöja er med min beskrivning. Eventuellt skulle någon som kan det här mysteriet med hästar prata om vinklar, höjer, huvud eller vad det nu kan vara som man kan svänga sig med men eftersom jag inte kan ett skit om det så säger jag bara igen: Jane - enligt mig har du en kanonhäst och jag är bara glad att du köpte "fel" häst! Har jag inte alltid sagt att du inte ska lyssna på mig? Tusen tack för att jag fick följa med dig. Det var jättekul och jag följer gärna med igen om jag får!

Kanske ska nämna vad hästen heter? Hon heter som finnamn "Watching Nikita", till vardags verkar det vara Nikie eller Nikita.

Nu är jag tyvärr lika bra på att fota som jag är på det här med hästar men håll till godo men de korten som det gick att se på vad det föreställer...

Jenny har gjort en anteckningsbok till mig som jag bara måste få visa upp och skryta över!

Hon är med i en pysselklubb och denna gång var det dags att dekorera anteckningsböcker. Dom får förslag på vad dom kan göra men Jenny brukar göra sina egna designer.

Visst blir man stolt som mamma? Det blir jag i allafall! Tack Jenny!

Emelie var ledig i går och passade på att ta med kameran ut i solen. Vänlig som hon är skickade hon bilderna till mig när jag var på jobbet för att jag skulle bli riktigt avundsjuk och det lyckades hon ju med...

Nu har vi laddat för stormen som ska komma i natt. Batterierna är laddade både i alla mobiler och ficklampor. Vatten är upphällt i flaskor och "campingdunken". Stearinljus finns hemma och bilarna är flyttade för minsta risk att få träd över sig. Nu är det bara att vänta in ovädret...

Ikväll var det föräldramöte på skolan med en föreläsning. Engagerade föräldrar som vi är åkte jag och Sari dit. Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss men vi blev inte besvikna!

Tyrone Andersson och Pernilla Björnberg från Nätverkscentrum kom och pratade om "Konsten att överleva som förälder ur det komiska perspektivet" och "Befriande fakta - hur barn har det". På ett väldigt lättsamt och roligt sätt tog dom upp väldigt allvarliga saker. Bland annat att vi inte vågar vara föräldrar, inte vågar lita på att vi kan vara föräldrar utan vare sig pedagogiska utbildningar eller universitetspoäng. Vi lägger istället en massa pekpinnar och dåliga samveten på oss.

Hur många av oss har inte tänkt - mitt/mina barn får inte tillräkligt av min tid - jag jobbar för mycket - jag räcker inte till. Det fortsätter och fortsätter. I stället ska vi tänka - jag är en bra förälder, mitt barn har tak över huvudet, mat, kläder, leksaker, skola m.m Vi måste börja våga vara föräldrar.

Allt var inte bättre förut, för hundra år sedan var det inte ovanligt med syskonkullar på 8 barn, båda föräldrarna jobbade bra mycket mer än 8 timmar per dag. Inga lediga helger, inga semestrar osv. Hur mycket tid fick varje barn då? Våra barn har det väldigt bra och vi behöver inte ha dåligt samvete!

Om ni får chans att lyssna på den här föreläsningen så rekommenderar jag den varmt! Skrattade så att tårarna rann!! Tack Tyrone och Pernilla!