I går hade våra grannar Emelie och Kristian taklagsfest. Samtidigt hade gubben sina gamla kurskamrater här hemma för en grillfest. Vet inte, men misstänker att det var första gången det var två fester samtidigt här i Skalltorp. Jag försökte sitta och vara trevlig här hemma tills vi hade ätit sedan bar det iväg till E & K. Det var jättetrevligt och lagom blött. (På alla sätt...) Kände mig väldigt seg och halvbakis i morse. Ångrade av hela mitt hjärta att jag lovat dottern samt kompis att åka till Liseberg.

Till slut kom vi i väg i allafall och efter nån timme bland alla åkattraktioner började jag känna mig som vanligt igen. Vi hade jättetur med vädret. Regnet hängde i luften hela dan men vi klarade oss med ett par skurar. Sista grejen tjejerna kom överens om att åka var Flumride, för 4 gången. Jag satt och höll koll på alla våra väskor o dyl. Helt plötsligt blir det aktivitet på all personal runt flumriden. De skickade iväg alla som stod i kön och jag märkte att det inte kom ner några båtar längre. Var var tjejerna och vad hade hänt? Fick fatt i en kille som jobbade där och fick reda på att de stängt ner hela flumriden. Det var visst någon som klivit ur mitt i banan. Jag blev livrädd! Första tanken som dök upp var naturligtvis på kvinnan som klev ur förra sommaren och som dog. Killen jag fått tag på kunde inte ge mig någon som helst information om vad som hänt med dom ute på banan utan hänvisade mig till en annan kille som säkert skulle kunna hjälpa mig. Mer panik och nu började kallsvetten komma. Precis när jag var på väg att springa fram till den utpekade killen var det någon som ryckte tag i mig. Det var tjejerna.

Det visade sig att en av killarna i båten före dom hade helt plötligt klivit ut ur båten. Direkt stannade deras båt och dom hade fått information i högtalare om att dom skulle sitta stilla så skulle det komma personal och hjälpa till. Mycket riktigt hade det snabbt kommit en tjej och hjälpt dom både av båten och ner till marken. Stort tack till personalen som jobbade vid Flumride på Liseberg i kväll vid åtta-tiden! Ingen av oss kände för att åka mer efter det så det fick bli lite fastfoodmiddag och hemresa.

Kom inte hem förrän 23.00 och nu känner jag mig som i morse igen. Hur kan det komma sig? Starkaste jag druckit på hela dagen är cola light.

Hoppas på uppehåll i morgon, måndag, för då hade jag tänkt lägga ett blodspår för Cola. Försöker att få honom som champion i år. Återkommer med lite info vad viltspår/blodspår innebär senare. Nu ropar sängen högt och ljudligt på mig.

Hela dan idag har gått i trädgårdens tecken. Rensade de få rabatter jag har kvar, sedan gräsklippning och "promenad" med trimmern. Har försökt få mina rabatter rensade i över en månad nu men varje gång jag har haft tid och lust så har det REGNAT. Som ni ser på korten var det välbehövligt. I alla fall i den ena. Jag har även lagt upp en bild på min favoritros, Ingrid Bergman.

Förutom att det är en av de finaste rosor jag vet så har den även en historia bakom sig. Min sambo har väldigt sällan kommit på tanken att en blomma eller liknande kunde uppskattas i bland slog på  stort när jag fyllde 25 år. Han hade tänkt köpa 3 röda rosor men när han kom till affären för att köpa det tyckte han att det kunde vara roligare med 3 rosenbuskar istället. Min ingrid Bergman var alltså en av dom. De andra var en helt ljuvlig Peaceros och en jättefin vit Pascal. Båda dom sistnämnda dog efter ett par år men Ingrid Bergman håller fortfarande stilen. Den har nu hängt med i 13 år och klarat både hårda nerklippningar och flyttar. Så som den blommar i år har den aldrig gjort. Roligt att det är något som uppskattar den "sommar" vi har just nu i allafall.

Jag kunde inte låta bli att lägga ut en bild på en annan av mina favoriter i trädgården - fucia. Den här köpte jag för några år sedan för ca 10:-. Var meningen att det skulle vara en "slit och släng-blomma". Men nu är ju jag tyvärr sån att fucior och pelargoner kan jag bara inte slänga! Det vore nästan som att slänga Jennys första skor eller så...

Eftersom vi nu hållt på att bygga i ett år har hela trädgården blivit eftersatt. Många av mina rabatter har även försvunnit i bygget samt att vi har bestämt att göra om hela trädgården när bygget är klart. Man kanske får intrycket av att jag inte alls gillar att rensa rabatter men det kan inte vara mer fel! Det finns inte mycket som är så avkopplande som att komma hem efter en jobbig dag och sätta sig i en rabatt och rensa. Du rensar inte bara bort allt ogräs och gör fint utan du rensar även huvudet på samma gång. Sen kanske det hjälper till att alla andra tycker att det är så tråkigt så man får vara ifred ;-)

Har varit en hård och ansträngande helg! Började i fredags att min sambo frågade om vi inte skulle rensa lite bland alla videoband vi hade. Låter det jobbigt? Det slutade med att vi kastade ut alla videoband, nästan i alla fall, syrran fick dom. Kastade ut båda bokhyllorna, tv-bänken, tv´n samt rensade igenom alla garderober och kistor med kläder... Iväg och fick köpt en "platt-tv" som hänger på väggen och börja möblera om. Välbehövligt? Absolut! Roligt? När det är klart! Jobbigt? JA! Men bra blev det.

Idag gjorde vi det sista så då kunde "vardagen" börja igen. Cola totalt avskyr hästar och skäller som en idiot när någon har fräckheten att närma sig tomten. Är han ute i trädgården så är det bara att be så hemskt mycket om ursäkt och försöka fånga in honom. I bästa fall är både ryttare och hästar vana vid skällande idiothundar. Brukar ta ca 15-20 minuter... Tyvärr har vi inget staket runt tomten så han brukar då springa runt benen på dessa jättestora farliga havremoppar. Har funderat ganska mycket på vad hans rädsla och "hästskällning" kommer ifrån och måste nog ta på mig problemet själv. Hans uppfödare har själv häst och när han var liten fick han ofta följa med dom till stallet. Inga problem då, men sedan kom han ju till en väldigt hästrädd matte. (Det ska nog menas mig...)

Vår härliga granne Emelie har ganska nyss införskattat två ex av dessa monster. För att kunna föregå med lite gott exempel har jag själv fått lära mig att gå nära dom för att sedan förhoppningsvis kunna visa Cola att dom är helt ok. Vi åkte bort till Emelie och hade laddat med både korv och klicker, beredda på stenhårt jobb och ganska små resultat. Nu är ju dock inte undrens tid förbi utan det gick jättebra! Vi ska försöka några gånger till för att som final testa här hemma.

Nu var vi alltså hemma igen efter en liten minisemester i Arvika. Tog med både dotter och hund till Ingestrands Camping. Gubben fick stanna hemma och jobba. Vi fick en jättemysig timmerstuga som låg lite avsides, 10 meter från vattnet. Väldigt enkel standard utan varesig toa eller rinnande vatten. Men vem behöver det? Det har man ju hemma...

Vi for i måndags och kom hem idag, onsdag. Vi har tydligen haft jättetur med vädret. I måndags hade vi strålande solsken och vindstilla hela dagen. Nästan så att det var lite för varmt. Det blev till och med, efter en hel del tjat från Jenny, ett bad för mig. Det första på flera år. Var till och med tvungen att åka och köpa mig en ny baddräkt i söndags då jag slängt den gamla för flera år sedan.

Var lite tveksam först till att ta med mig Cola men det funkade hur bra som helst. Jag hade med mig hans spårlina och eftersom vår stuga låg lite avsides kunde han gå och skrota hur han ville. Vi försökte få honom att bada också men se den gubben gick inte. Att inte matte och Jenny kan fatta att så fort vattnet nuddar magen är det FARLIGT! Men som sagt, förutom när det gällde badandet, var han hur cool som helst och brydde sig inte om något som hände på campingen. Inget vaktande eller något.

Han och Jenny fick även ett helt gäng kompisar. Det var ett gäng änder som kom från alla håll och kanter så fort Jenny och Cola dök upp vid vattnet. Tror det hade något samband med att allt vårt bröd försvann... Sista dagen kom till och med en hona med 4 ungar upp till vår veranda för att få de sista smulorna och säga hejdå.

Berättade i förra inlägget om Ann-Louise Ryrvik och hennes fantastiska klickerkunskaper. Om du är nyfiken på mer om det så har jag lagt ut länkar till både hennes hemsida och hennes egen blogg. Hon klickar hundar, hästar och hönor. Det kan finnas fler djur i vår herres hage hon ger sig på men det är de här jag vet om.

Lägger upp lite bilder vi tog.

Tycker det är dags att presentera den yngsta medlemmen i vår familj. Det är en cairnkille på drygt 2 år som heter Cola. Det är vår första terrier så nu vet vi vikten av att vara konsekvent, hålla koll på om det är några hanar som utmanar honom, vad envishet innebär och vad "Världens bästa kompis" betyder. Världens bästa kompis är ett uttryck man får höra hela tiden när det pratas om cairnterrier. Finns även en jättebra bok med samma namn.

Vi försöker aktivera Cola med lite av varje. Förutom dagliga skogspromenader, lätt eftersom vi bor i skogen, blir det lite träning av varierande slag och längd. Allt beroende på dagsform och humör. Förutom vanlig vardagslydnad tränar vi viltspår, sakspår, vanligt godissök med mera. Det är egentligen bara fantasin som sätter gränser. Min dotter tränar även agility med honom.

Senaste kursen vi gick var en klickerkurs genom Trollhättans brukshundsklubb. (Där vi även gått alla andra kurser). Instruktör på klickerkursen var Ann-Louise Ryrvik. En helt underbar tränare och människa! Klickerkursen var även den den klart roligaste kurs jag gått med Cola. Han älskar det också. Tror han tycker det är lika roligt som agilityn med lillmatte.

För er som inte är så insatta i vad det innebär med klickerträning kan jag lite kort förklara det med att hunden själv listar ut vad som förväntas av den. Man förstärker det önskade beteendet och ignorerar det oönskade. Tillrättavisningar, ordet "nej" eller ryck i koppel exicterar inte. Ska inte göra i alla fall ;o) Mer om klicker kommer helt säkert upp här igen. Nu är det dags att säga hej till kudden.

Är varesig skakis eller bakis idag men som sagt lite trött. Vi hade jättetrevligt i går med sill, potatis, grillning samt lite flytande tillbehör. Men visst hade det varit trevligt med en liten hustomte som kunde tagit disken och röjt upp lite tills man kom upp på morgonen. Men nej då, istället blir det mer disk efter frukosten... Jag längtar tills jag får en diskmaskin!

Förhoppningsvis kommer jag att få det inom ett halvår eller så eftersom vi bygger ut vårt hus. När vi flyttade hit hade vi 45 kvadrat att leva på. 2 vuxna och ett barn. Det funkade i 7 år sedan inredde vi ovanvåningen. Nu har vi bott på 2 våningar i 3 år och det är dags att bygga ut huset. Det blir kök, badrum och tvättstuga. Det är alltså i den bivande köket som jag kommer att ha min livs första diskmaskin!

Detta är min första blogg någonsin och varför inte börja på årets ljusaste dag? Visst, det spöregnar och är jämngrått men men. Man kan inte få allt.

Fick precis reda på att vi får besök av syster yster med familj i kväll så jag måste nog städa idag i alla fall... Trevligt blir det säkert i allafall. Inte städningen men resten av dagen!

Får rapportera om det i morgon. (Nu när till och med jag kommit in i bloggvärlden)

Trevlig midsommar önskar jag er allihop!