I går kväll hade jag och Cola bestämt träff med Ann-Louise uppe på brukshundsklubben. Jag kände att jag inte kom vidare i träningen och bara stog och stampade på samma ställe. Sedan kvarstod ju problemet med att jag inte visste vilka moment som ingår... Ann-Louise förklarade ju redan i somras att det inte gick för sig att hitta på egna moment när det är tävling...

Vi började med att Ann-Louise körde igenom alla moment med pärlan Essie. (Vilken härlig hund!) Jag hade ju i mitt röriga huvud föreställt mig alla möjliga (okej då, omöjliga) moment men nu när jag fått se allt så börjar en liten, liten dröm ta fastare form. Det känns trots allt inte helt omöjligt att till och med Cola skulle kunna fixa det om några år med hård träning. (Nej, jag menar naturligtvis inte hårda metoder - så pass måste ni lärt känna mig nu... ;o)

Sedan var det Colas tur att få visa vad han faktiskt har lärt sig hittills. Han som älskar sin träning ville inte alls igår. Han var trött efter en dag hos dagmamman och sin bästa polers Putte. Han gick mest omkring i sin egna lilla värld och längtade hem till sängen. Ville nästan ingenting och de få grejer han ändå försökte sig på var inte ens halvhjärtat. Naturligtvis skulle jag ha tänkt på att han alltid är trött efter en dag med Putte men han brukar alltid tända till ändå när vi väl kommer upp.

Enda gången han började visa LITE gnista var när Ann-Louise plockade fram apportblocket och vi började exprimentera. Också enda uppgiften han "gick framåt" med...

I helgen är det dessutom tävlingspremiär för Jenny och Cola på agilitybanan. Vi ser det som en ren träning eftersom vi vet att han inte kan slalomen och har problem med släpet men spännande är det! Håll tummarna!

Till sist - Ett stort TACK till Ann-Louise och Essie!

Lägger ut några gamla bilder från mer lyckade träningar i somras. Tyvärr, eller snarare tack och lov, låg kameran kvar hemma igår...