Cola har varit väldigt "låg" ett par dagar och nyst som bara den så fort han kommit ut. Fick bli en tur till vår veterinär Kerstin Holmgren i Vänersborg. Hon är en riktig pärla som på något sätt alltid lyckas trycka in oss när det behövs. Troligtvis har han råkat ut för en infektion så det fick bli till att åka till apoteket och hämta ut pencilin.

Samtidigt försöker vi oss på ett nytt grepp på hans "oljud" i halsen som vi inte kommer tillrätta med. Denna gång testar vi kortison. Detta med halsen/svalget är en följetång som hållt på i 1,5 år. Första diagnosen var noskvalser men efter flera behandlingar utan resultat har vi fått prova oss fram för att kunna utesluta olika saker. Bland annat har det tagits prov för att se om han hade någon sorts mask som lägger ägg och larver i lungorna! Det hade han som tur var inte! Har vi tur så fixar kortisonet problemet...

Jag tror i allafall att det var så här medicinerna var tänkta. Kerstin förklarar varje gång vad hon funderar på och hur hon tänker men så fort jag kommer ut genom dörren är det mesta bortblåst. Någon som känner igen sig?

Nu hoppas jag bara att Cola snart repar sig och blir sitt vanliga spralliga jag igen så att vi kan börja klicka hos Ann-Louise snart!

Igår fick min goa granne Emelie en spark i huvudet av en av sina hästar. Det fick bli ambulansfärd till sjukhuset. 7 stygn i pannan och en hand med hälften av fingrarna helt obrukbara...

Kan någon fatta att jag efter detta helt frivilligt och utan tvekan erbjuder mig att gå in till dom och mocka? Det visade sig till slut att jag inte behövde. Kändes lite snopet... Jag hade peppat mig själv hela dagen och så blev det inget. Tänk vilket inlägg det hade blivit på blogget! Jag med 2 monster (söta sådana) ensam... Snacka om att positiv träning funkar! Tack Emelie!!!

Om jag fattat allt rätt så var det Emelies "fel". Hon hamnade mellan hästarna och samtidigt skällde en råbock så dom blev lite hispiga... Nu hoppas vi på minimalt ärr i pannan och inga efterverkningar. Krya på dig Emelie!