Dottern hörde allt av sig sent igår kväll på den insmugglade mobilen och var ledsen. Små problem kan bli väldigt stora när man är 12 år och ensam ansvarig för familjens spralliga vovve! Efter en stunds prat så verkade det allt lugna ner sig men idag var det dags igen.

Cola är inte, och kommer kanske aldrig bli, bäst på allt. Han är älskar människor och tikar och då kan det ibland bli svårt med kontakten, lydnaden och träningen. (Vilket han också älskar när han fått chans att kolla in läget och lugna ner sig lite...) Sedan underlättar det inte heller att man "bara" fick ha med sig torrt godis. Bortskämd som han är brukar det vara korv och köttbullar som gäller vid lite vanskligare träningspass. Dit måste nog, i Colas fall i allafall, räknas träning med massor av nya hundar och människor. Då står inte torra levergodisar överst på agendan vilket Jenny fått lägga märke till. Det är trots allt 60 nya hundkompisar och lika många mattar/hussar samt ledare att bekanta sig med...

Just nu känner jag mig också lite låg och kan bara hoppas att Jenny får tillbaks sitt självförtroende och modet att lita på sig själv igen. Hade jag för en enda sekund känt någon tvekan om att hon skulle fixa det hade jag naturligtvis inte släppt iväg dom. Hon är fullt kapabel att ta hand om både sig själv och Cola men samtidigt kan jag förstå henne lite också. Är man 12 år, yngst och inte känner någon innan så är det lätt att den minsta småsak blir förstorad. Det blir också lätt att se alla brister ens egen hund har och missa alla brister som jag är säker på att dom andra hundarna har också i olika grad. Jag vägrar tro att det på ett ungdomsläger endast finns elitekipage!

Väntar spänt på kvällens samtal och stundens problem. Hittills har vi klarat av:

• Natten - kommer han att kunna låta Molly vara ifred så att dom får sova? Japp, det var inga problem, han la sig hos Jenny i sängen och somnade.
• Inget bajsande på kvällen - även detta hade han överlevt och tog med ro.
• Glömd vattenflaska i bilen - det fanns andra som inte hade en förälder med huvudet under armen så även vattnet ordnade sig.
• Han är sämst - om det nu är sant så är det bara att gilla läget tyvärr. Det kommer säkert träningar när även han får utmärka sig. Spår till exempel.
• Hittar inte telefonkiosken - tur att vi smugglade med mobilen då. Batterit klarar nog några dagar till och sedan hittar du säkert automaten.

Stå på dig Jenny och våga lita på dig själv och ditt omdöme. Jag och pappa litar på dig till 110 %! Älskar dig och saknar dig!