Var ett tag sedan jag han sätta mig ner och skriva men nu har jag all tid i världen känns det som. I onsdags var Cola hemma hos Jan-Inge och skulle trimmas. Jan-Inge och Isa är för övrigt Colas uppfödare och riktiga pärlor!

Tillbaks till trimningen. Cola blev nästan helt nertrimmad och då ser han tyvärr ut som antingen en råtta eller en hyenahybrid. Det är tid att börja tänka på My Dog-utställningen i Göteborg som går av stapels mellan nyår och trettonhelgen tror jag. Fast det tänker nog inte Cola på utan han verkar tycka det är gott med kort päls nu på sommaren. Jag har även märkt att det är mycket lättare att hitta fästingarna!

En som inte var lika glad däremot är Jenny. Idag körde jag henne och Cola till Ånnaboda mellan Örebro och Karlskoga. Det var dags för SHU´s riksläger. (Svensk Hundungdom) Anledningen till att Jenny inte var så nöjd med nedtrimningen var att hon var rädd för att ingen skulle se att han faktiskt var en cairnterrier och ingen råtta. Jag känner mig jättestolt över Jenny som åker på en hel veckas läger utan att känna en enda. Visst var hon nervös när jag lämnade dom men det verkade gå bra. När jag gick var hon och hennes rumskompis på väg på en promenad med hundarna för att dom skulle få en chans att lära känna varandra lite innan alla 60 lillmattar och hussar med hundar skulle träffas.

Det som känns bra är att om det skulle hända något så behöver inte jag kasta mig in i bilen och köra 25 mil med hjärtat i halsgropen utan jag har sådan tur så att världens bästa svärföräldrar (mina alltså) bor en halvtimma därifrån och dom har lovat att ha lite jour den här veckan. Vi åkte upp till dom redan igår och har sovit där inatt. Bättre svärföräldrar tror jag inte existerar. Ställer upp i vått och torrt och är helt underbara!

Just nu sitter dock jag på nålar och väntar på att hon ska ringa som hon lovat. Tyvärr fick hon inte lov att ha med mobilen utan vi är hänvisade till en telefonkiosk... Måtte hon få kul och få massor av kompisar! Själv sitter jag helt ensam här hemma utan gubbe, unge och hund! Det är första gången på väldigt länge och jag har längtat lite men nu känns det bara TOMT! Återkommer med rapport från lägret bara jag får höra något!

I går hade våra grannar Emelie och Kristian taklagsfest. Samtidigt hade gubben sina gamla kurskamrater här hemma för en grillfest. Vet inte, men misstänker att det var första gången det var två fester samtidigt här i Skalltorp. Jag försökte sitta och vara trevlig här hemma tills vi hade ätit sedan bar det iväg till E & K. Det var jättetrevligt och lagom blött. (På alla sätt...) Kände mig väldigt seg och halvbakis i morse. Ångrade av hela mitt hjärta att jag lovat dottern samt kompis att åka till Liseberg.

Till slut kom vi i väg i allafall och efter nån timme bland alla åkattraktioner började jag känna mig som vanligt igen. Vi hade jättetur med vädret. Regnet hängde i luften hela dan men vi klarade oss med ett par skurar. Sista grejen tjejerna kom överens om att åka var Flumride, för 4 gången. Jag satt och höll koll på alla våra väskor o dyl. Helt plötsligt blir det aktivitet på all personal runt flumriden. De skickade iväg alla som stod i kön och jag märkte att det inte kom ner några båtar längre. Var var tjejerna och vad hade hänt? Fick fatt i en kille som jobbade där och fick reda på att de stängt ner hela flumriden. Det var visst någon som klivit ur mitt i banan. Jag blev livrädd! Första tanken som dök upp var naturligtvis på kvinnan som klev ur förra sommaren och som dog. Killen jag fått tag på kunde inte ge mig någon som helst information om vad som hänt med dom ute på banan utan hänvisade mig till en annan kille som säkert skulle kunna hjälpa mig. Mer panik och nu började kallsvetten komma. Precis när jag var på väg att springa fram till den utpekade killen var det någon som ryckte tag i mig. Det var tjejerna.

Det visade sig att en av killarna i båten före dom hade helt plötligt klivit ut ur båten. Direkt stannade deras båt och dom hade fått information i högtalare om att dom skulle sitta stilla så skulle det komma personal och hjälpa till. Mycket riktigt hade det snabbt kommit en tjej och hjälpt dom både av båten och ner till marken. Stort tack till personalen som jobbade vid Flumride på Liseberg i kväll vid åtta-tiden! Ingen av oss kände för att åka mer efter det så det fick bli lite fastfoodmiddag och hemresa.

Kom inte hem förrän 23.00 och nu känner jag mig som i morse igen. Hur kan det komma sig? Starkaste jag druckit på hela dagen är cola light.

Hoppas på uppehåll i morgon, måndag, för då hade jag tänkt lägga ett blodspår för Cola. Försöker att få honom som champion i år. Återkommer med lite info vad viltspår/blodspår innebär senare. Nu ropar sängen högt och ljudligt på mig.

Hela dan idag har gått i trädgårdens tecken. Rensade de få rabatter jag har kvar, sedan gräsklippning och "promenad" med trimmern. Har försökt få mina rabatter rensade i över en månad nu men varje gång jag har haft tid och lust så har det REGNAT. Som ni ser på korten var det välbehövligt. I alla fall i den ena. Jag har även lagt upp en bild på min favoritros, Ingrid Bergman.

Förutom att det är en av de finaste rosor jag vet så har den även en historia bakom sig. Min sambo har väldigt sällan kommit på tanken att en blomma eller liknande kunde uppskattas i bland slog på  stort när jag fyllde 25 år. Han hade tänkt köpa 3 röda rosor men när han kom till affären för att köpa det tyckte han att det kunde vara roligare med 3 rosenbuskar istället. Min ingrid Bergman var alltså en av dom. De andra var en helt ljuvlig Peaceros och en jättefin vit Pascal. Båda dom sistnämnda dog efter ett par år men Ingrid Bergman håller fortfarande stilen. Den har nu hängt med i 13 år och klarat både hårda nerklippningar och flyttar. Så som den blommar i år har den aldrig gjort. Roligt att det är något som uppskattar den "sommar" vi har just nu i allafall.

Jag kunde inte låta bli att lägga ut en bild på en annan av mina favoriter i trädgården - fucia. Den här köpte jag för några år sedan för ca 10:-. Var meningen att det skulle vara en "slit och släng-blomma". Men nu är ju jag tyvärr sån att fucior och pelargoner kan jag bara inte slänga! Det vore nästan som att slänga Jennys första skor eller så...

Eftersom vi nu hållt på att bygga i ett år har hela trädgården blivit eftersatt. Många av mina rabatter har även försvunnit i bygget samt att vi har bestämt att göra om hela trädgården när bygget är klart. Man kanske får intrycket av att jag inte alls gillar att rensa rabatter men det kan inte vara mer fel! Det finns inte mycket som är så avkopplande som att komma hem efter en jobbig dag och sätta sig i en rabatt och rensa. Du rensar inte bara bort allt ogräs och gör fint utan du rensar även huvudet på samma gång. Sen kanske det hjälper till att alla andra tycker att det är så tråkigt så man får vara ifred ;-)

Har varit en hård och ansträngande helg! Började i fredags att min sambo frågade om vi inte skulle rensa lite bland alla videoband vi hade. Låter det jobbigt? Det slutade med att vi kastade ut alla videoband, nästan i alla fall, syrran fick dom. Kastade ut båda bokhyllorna, tv-bänken, tv´n samt rensade igenom alla garderober och kistor med kläder... Iväg och fick köpt en "platt-tv" som hänger på väggen och börja möblera om. Välbehövligt? Absolut! Roligt? När det är klart! Jobbigt? JA! Men bra blev det.

Idag gjorde vi det sista så då kunde "vardagen" börja igen. Cola totalt avskyr hästar och skäller som en idiot när någon har fräckheten att närma sig tomten. Är han ute i trädgården så är det bara att be så hemskt mycket om ursäkt och försöka fånga in honom. I bästa fall är både ryttare och hästar vana vid skällande idiothundar. Brukar ta ca 15-20 minuter... Tyvärr har vi inget staket runt tomten så han brukar då springa runt benen på dessa jättestora farliga havremoppar. Har funderat ganska mycket på vad hans rädsla och "hästskällning" kommer ifrån och måste nog ta på mig problemet själv. Hans uppfödare har själv häst och när han var liten fick han ofta följa med dom till stallet. Inga problem då, men sedan kom han ju till en väldigt hästrädd matte. (Det ska nog menas mig...)

Vår härliga granne Emelie har ganska nyss införskattat två ex av dessa monster. För att kunna föregå med lite gott exempel har jag själv fått lära mig att gå nära dom för att sedan förhoppningsvis kunna visa Cola att dom är helt ok. Vi åkte bort till Emelie och hade laddat med både korv och klicker, beredda på stenhårt jobb och ganska små resultat. Nu är ju dock inte undrens tid förbi utan det gick jättebra! Vi ska försöka några gånger till för att som final testa här hemma.